thesevenseas

Min mormor var en extraordinär kvinna, själständig och stark, med en stor passion i livet. Resa. Och då helst till Italien. Jag har haft turen att få följa med henne på 3 resor varav en gick till en liten by vid havet i norra Italien. Diano Marina. Jag kom att tänka på det nu när vi passerade just det stället på vår väg från Genova till NYC.
Med på resan var mormor, jag och mamma, moster och kusin. Vi var där i en vecka men hann med betydligt mer än vanliga charterresenärer gör. Mormor ställde nämligen väckarklockan på 0700. - Upp och hoppa, efter lite frukost på balkongen blir det utflykt för hela slanten. Ingen semester i vanlig mening här inte. Vi åkte bla till Monaco där jag vill minnas att morsan och systeryster blev portade från ett kasino? och till Nice där vi besökte ett välkänt parfymeri. Sedan kollade vi på någon döings sista viloplats, typ da vinci eller nån annan snubbe. Inte tillräckligt intressant för en tioårig flicka att lägga på minnet.

En dag, efter utförd utflykt, sparkade jag och min kusin boll på vår balkong. En snedträff senare låg bollen på andra sidan en hög mur med järnstaket. Bakom muren låg ett nunnekloster. Min kusin lyckades ta sig över muren och gav sig iväg för att leta rätt på bollen. Efter några minuter ser jag honom komma springande med bollen i  handen, jagandes av ett gäng ilskna nunnor! Hjälp vad rädd jag blev. Som tur var lyckades han kasta sig över muren och undkomma i sista sekund. Fylda med adrenalin gick vi tillbaka till hotellet där vi delade med oss av historien. Skrattkalas. Börjar fortfarande skratta när jag tänker på nunnorna som jagade min då 14 åriga kusin med sopkvastar i högsta hugg.

Min mormor har varit borta i många år nu men hon lämnade efter sig ett stort fotavtryck. Hon kommer alltid att vara min hjälte och idol. Mormor Doris.