thesevenseas

Sjömannen tar hyra på ett nytt skepp. Han är omgiven av idel främlingar från främmande städer, landsdelar, ja, till och med andra nationer. Men han måste lära sig att arbeta tillsammans med dem. Hans språk slipas till. Han får kunskap om helt andra sätt att tänka. Ödmjukhet. En sjöman blir en annan slags människa än den där livet går i samma plogfåra. Det är en sådan människa världen har användning för. Vi de drunknade - En superbra bok som jag verkligen rekommenderar.

Till sjöss jobbar man borta långa perioder i sträck för att sedan vara ledig minst lika länge. De flesta sjömän reser runt mycket på sin ledighet. Känner sig kanske lite rastlösa om de befinner sig på samma ställe för länge. Så är det i alla fall för mig.

Häromdagen hörde jag gubbarna ombord snacka om en sjöman som aldrig haft ett eget hem. Han har levt i en väska de senaste 30 åren, rest runt från plats till plats och aldrig stannat för länge på ett ställe för att bli fast. Säkert förälskat sig i flera men aldrig haft tid att älska. Den här mannen har troligtvis upplevt mer än en vanlig människa gör under en hel livstid, gånger två. Frågan är bara om dessa upplevelser i sig är tillfredställande nog att kompensera för den rotlöshet han samtidigt måste känna.

Sedan jag flyttade ifrån Ö-vik har jag rest runt ganska mycket, både privat och genom skolan. Mitt i allt flängande, bland galna framtidsplaner, sa min mamma till mig att det är väldigt viktigt att ha ett ställe där man känner sig hemma. Annars kan det bli jobbigt i framtiden när rotlösheten gör sig påmind. Jag har tänkt en del på detta och visst kommer alltid Ö-vik att kännas som hemma. Men bara för att det är där min familj bor. Försvinner dom - försvinner rötterna - försvinner jag. Min familj är hemma.