thesevenseas

Maaaa, jag känner mig som en gubbe! Jag har ätit på tok för många jordgubbar på alldeles för kort tid. Magen är spänd men ack så glad. Vi fick proviant här i Rotterdam tidigare idag. Mycket gott!
Ringde till min kära mor och far för första gången på 16 veckor. Dom längtade efter mig. Det kändes bra att höra. Och snart får jag krama dom igen.
Vi har varit iland och köpt ett Nintendo Wii och en gura till fartyget. Nu blire game nights! i fortsättningen.

All we need is love, right? At least that's what they say. So last Sunday we dedicated ourselves to Love Yoga and chocolate cake. 

 

Action in the kitchen

Love Yoga on bridge wing

 

Rarararara rarara raaa. Lady Gaga fyller upp hela mitt hjärta med lyckokänslor, banne mig, snart exploderar det. Solen är på nedgång. Havet är stilla. Fridfullheten är påtryckande vacker. Mentalt foto inlagt i bilderbanken, check! Förutsättningarna är tillsynes perfekta inför kvällens stjärnhöjder. Min elev, aka. Baby mate, dammar av den slitna trälådan med ett svep och plockar försiktigt fram sextanten. Vi bestämmer oss snabbt för att använda den nästintill fulla månen på vår styrbordsida och stjärnan Dubhe på motsatta sidan. Som tredje himlakropp väljs Polaris. Det blir en perfekt observerad position att föra in i skeppsdagboken. Nöjda med kvällens bedrift tar vi en kopp te och faller lugnt in i ett samtal om allt och inget. Vakterna känns inte på tok för långa när man har sällskap uppe på bryggan.

 

Mina 15 veckor ombord börjar göra sig lite påminda. Mitt tålamod och min välvilja (den lilla som vanligtvis finns i mitt svarta hjärta) är inte som den tidigare varit.  En lätt irritation sprider sig allt oftare i mitt bröst, utan att jag för den skull kan sätta ord på vad den grundar sig i. Tvivel avlöser stress, i kombination med sömnbrist byggs det på en känsla av otillräcklighet. Antar att det helt enkelt bara är den föör långa tiden ombord som spelar ut sin rätt. Försöker för allt jag är värd att bli high on life igen! Det hjälpte lite när jag satte årets färger på dagarna.

 

Efter det att vi lossat lasten i Rotterdam, om några dagar, blir det ett varvsbesök på Gdynia Shipyard. Där slutar nog mitt äventyr för denna gång.

Vi ligger och lastar metanol i Puerto José, Venezuela. Det är varmt och kvavt. Åskmolenen kommer vid samma tidpunkt varje dag, runt kl 1400, så jag passar på att utöka brännan i någon timme efter lunchen. Gårdagens landgång ligger som en liten ljuspunkt i tankarna. Äntligen fick jag komma av båten en sväng. Det var 2 månader sedan sist...

Puerto La Cruz- Sydamerikas Venedig

Blickar ut över gräddhyllan

Utanför Plaza Mayor Mall

Jag har länge varit på jakt efter en snygg guldklocka att matcha till mina gyllene outfits. Nu har jag funnit min pärla! Slog till direkt på ögonblicksmomanget. Den kostade mig endast 260 bolivares/kr. En fjärt i Hugo-rymden. Eller vad säger ni?

 

En fundering: Hur kan världens rikaste land vara så fattigt?

Som manga andra tjejer har aven jag en val utvecklad svaghet for historier som berattas genom sang och dans. Dirty Dancing tillhor favoriterna. En annan hojdare ar Grease. Det far mina tankar att vandra in pa smorjfett och blixtrar. I skrivandets stund sitter jag uppe i morkret pa bryggan. Da och da blixtrar det till och himmlen lyser upp. Tropical thunder. Det smattrande regnet glittrar till likt snoflingor en kall vinterdag. Nasta sekund ar allt svart igen. Det skulle va gott med lite smorjfett. Tanker: Ar det verkligen bara jag som uppskattar lite farskt smorjfett nu och da? Ja, hm, det ar nog kopplat till mitt kopiosa lappsylberoende. Har jag namnt att mitt nueva tog slut for lange sedan och att jag nu matse noja mig med Labello har ute? Det ar tufft. For er som inte ar insatta i amnet sa kan jag ge er en jamforelse; Rom och cola vs. cola. Det ar nagot som saknas i den ena nar den snuddar lapparna..

I borjan var det nastan tomt i gymmet jamt, nar inte jag eller repen var dar, nu ar det full aktivitet. Riktigt skoj att det finns sa manga halso- och traningsintresserade ombord. Det ger ringar pa vattnet. I en studie av nagra Europeiska forskare presenteras att man verkligen blir som man umgas. Ar dina vanner lycklga sa ar troligen du aven det. Detsamma galler overvikt, rokning och prestationer. Jag ska gora mitt basta for att forsoka guppa lite ringar till er dar hemma. Gupp, gupp.
Forra manaden avverkade jag totalt 23 mil pa lopbandet. Jag utmanar er att under en manads tid forsoka sla det. Antar du utmaningen?

Nu har jag än en gång lämnat the city, städernas stad, bakom mig med en liten tomhetskänsla i bröstet. Det blev ingen shopping denna gång, men jag hoppas på ett snart återseende. Kursen just nu styr mot Karibien. Venezuela närmare bestämt. Där ska vi lasta metanol så den närmsta veckan är det tankrengöring på schemat och vi går då 6/6 (jobbar 6h, ledig 6h).

Hur har ni det där hemma? Skriv gärna en rad och berätta vad det är som händer hos er?

O'hoy!

ps. den första juli började jag mitt projekt Less fruit for Micha. Vilket går ut på att jag under en vecka inte får äta någon frukt (!) för att sedan i fortsättningen begränsa intaget till 2-3 frukter om dagen (mitt intag har nästa varit sjukligt stort den senaste tiden). Önska mig lycka till!